v.6+0 – v.8+0

Jag får allra ödmjukast be om ursäkt till både mig själv och till er läsare som följer bloggen att jag inte uppdaterat på så länge! Jag skriver ju i den här bloggen mest för min egen skull men jag vet själv hur roligt det är att följa någons graviditet och att man blir besviken när hen inte skriver. Nu är jag här i vilket fall och kan uppdatera lite om de tre veckor som jag inte har skrivit om. Helt plötsligt i vi i v.8+0. På ett sätt har dem här veckorna passerat fort när man ser till hur länge sedan det var jag skrev men för det mesta känns det som det sniglat sig fram. Jag har vant mig vid tanken att jag är gravid och ja att det är en bebis där har väl också sjunkit in ganska mycket nu. Eller ja, åtminstone har tanken att det borde finnas åtminstone en levande bebis där passerat mina tankar. Jag vågar inte ta ut glädjen i förskott förrän vi har varit och kollat att allt ser bra ut och jag har kommit till v. 13+0. Då kan jag ändå känna att jag kan andas ut lite mer. Då vet jag att bebisen klarat sig de mest kritiska veckorna i alla fall och finns där!

Det betyder dock inte att jag går runt och är rädd hela tiden mest att jag inte tar för givet att allt ser bra ut men hoppas innerligt såklart. Jag har inte blött hittills i graviditeten i alla fall och det är ju ett bra tecken. Det finns såklart dem som blöder under sin graviditet och det inte är någon fara alls men för mig har det varit tecken på missfall och när jag haft mina två graviditeter som ledde till barnen här hemma har jag inte blött någonting alls. Jag tror att det där är otroligt olika från kvinna till kvinna och ibland skiljer det t.o.m. mellan olika graviditeter.

Hur mår jag då? Jo, i v.6+0 så mådde jag bra fortfarande. Inget illamående att tala om utan det började smyga sig på i v. 7+0 och bli mer befäst så att nu i v.8+0 så är det en daglig aktivitet att må illa. Haha! Jag behöver äta ofta men mindre portioner för att hålla illamåendet i schack och det är jätteviktigt att äta frukost inom en rimlig tid efter uppvaknandet och att snabbt äta om hungern faller in annars kan illamåendet hänga på resten av dagen. Trots att jag nu mår illa merparten av dagarna, mer eller mindre i omgångar, så blir det värre vid slarv med maten eller överätande. Jag har tyvärr en känsla av att illamåendet kan fortsätta att öka under kommande veckor men vi får se hur det blir med den saken. För mig räcker den här nivån, haha!

Förvånansvärt nog är jag inte särskilt kissnödig som jag vart vid de två andra graviditeterna. Däremot drack jag massor och var väldigt törstig i v.6+0 – 7+0, nu tycker jag törsten minskat aningens igen. De första två veckorna var cravings mer påtagliga men nu sker dem inte lika ofta, förr kunde dem komma minst en gång per dag. I och med att illamåendet kom och hälsade på så har jag istället blivit petig med maten och har svårt att äta viss mat. Lukterna här hemma är starka också så jag är känslig mot lukter. Känner jag lukten på maten t.ex. kan jag tappa aptiten helt när jag mår illa men om jag ändå börjar äta försiktigt så smakar det som tur är betydligt bättre. Då kan det vara riktigt gott och än så länge har det funkat riktigt bra som tur är, annars hade jag inte fått i mig särskilt mycket.

Om vi summerar symtomen mellan v. 6+0 – 8+0 då:
*Illamående
*Känslig för lukter
*Cravings
*Minskad aptit
*Lite ömmande bröstvårtor

Det summerar det nog ganska bra. Magen har inte förändrats något avsevärt, aningens mer putande möjligen men tror inte det är på ”rätt ställe”. Haha! Putet borde ju börja från livmodern och uppåt och inte puta mycket vid självaste tarmarna/magsäcken. Då är det snarare annat som ger putet så här i första trimestern! Jag har ändå kommit lindrigt undan i form av symtom så jag är nöjd men sen vet jag ju inte om jag ligger och spyr över toan om 1 vecka. Haha! Det är charmen med att vara gravid, du har ingen aning hur du mår om en vecka.

Graviditeten

Här är då en bildjämförelse. Det är ändå ingen jätteskillnad mellan bilderna. Båda bilderna är tagna på morgonen och innan frukost. Tittar man på det som är mest intressant så kan man se att biten vid livmodern och där magen ”hängde över förr” se ut att ha blivit lite mer avrundat. Lite verkar ju hända i alla fall men jag förväntar mig ingen jättemage tidigt oavsett, jag har haft en synlig mage sent med båda de andra barnen. Däremot så är det en bebis i storleken av ett hallon som vi talar om nu och livmodern har ökat i storlek från att vara storleken av ett hönsägg till en grapefrukt ungefär. Vi talar inte om några stora förändringar i storlek än så länge.

Spara

Spara

v.5+0

Idag gick vi in i en ny vecka, nu har jag gått 5 fulla veckor och precis gått in i v.6 med andra ord. Denna vecka är då det lilla hjärtat ska börja slå så jag hoppas att så blir fallet och att allt går bra därinne. Jag skulle vilja säga att jag fortfarande inte känner så jättemycket, mår lite illa ibland men inte så mycket mer än vad jag gjorde innan jag blev gravid. Jag har gått upp 0,5 kg på en vecka såg jag idag men det beror säkerligen på att jag varit förkyld och inte kunnat röra på mig särskilt mycket eller tränat den senaste veckan. Jag jobbar på att sluta äta det där onyttiga godiset fortfarande och nu känns det ännu jobbigare att jIdag gick vi in i en ny vecka, nu har jag gått 5 fulla veckor och precis gått in i v.6 med andra ord. Denna vecka är då det lilla hjärtat ska börja slå så jag hoppas att så blir fallet och att allt går bra därinne. Jag skulle vilja säga att jag fortfarandeag äter skiten då jag är gravid och vill göra bättre val, inte bara för mig själv utan även för bebisen i magen.

Jag provade att träna idag också, lite mer andfådd var jag allt och blev snabbt varm så körde träningen i bara bh och trosa. Blev skönare så! Det molade lite i livmodern efter träningen men det kan lika gärna varit tarmarna då det kändes bättre efter toabesök. Haha! Jag har inte känt så mycket molvärk under veckan som passerat men ikväll har jag faktiskt känt lite mer. Imorgon står gruppträningspass på gymmet på schemat! Det blir lite långt med två pass efter varandra så får se hur mycket jag kör, kanske är med på 1,5 pass. Jag får känna efter hur mycket kroppen orkar helt enkelt. Så länge det inte känns jobbigt i livmodern så kan jag ju köra på, men börjar det mola där nere så är det en definitiv indikator på att trappa ner intensiteten aningens.

Ja, men överlag har det inte hänt så mycket under veckan som passerat. Jag har börjat inse lite mer att jag är gravid i alla fall även om tanken på att en till bebis ska komma till oss känns väldigt främmande fortfarande. Humöret går mycket upp och ner så mycket hormoner i omlopp! Svanken känner jag av lite då och då i och för sig, speciellt de dagar då jag är uppe och går mycket. Tycker tuttarna känns lite mindre fyllda med bröstmjölk också men vet inte om det är inbillning; men visst kan graviditetshormonerna ha en inverkan på det. Många tankar går nog åt till om allt kommer gå väl och om det kommer se väl ut på ultraljudet när det sker. Har också tänkt mycket på vart och när vi ska göra ett extra ultraljud! Jag vill gärna ta ett ultraljud i v.13 och framåt för att se att bebisen lever och att det finns en bebis där. Helt enkelt att jag inte råkat ut för en ofostrig graviditet eller en missed abortion. Det är helt klart de två största rädslorna och jag ser väl hellre att kroppen lyckas sköta det hela själv med ett ”vanligt missfall” i så fall. Men helst av allt vill jag ha den här lilla bebisen. Det är värsta tanken att få höra dem orden på ultraljudet…! Försöker att inte tänka allt för mycket på det men jag tänkte samma tankar när jag var gravid med de andra två barnen. Dem två graviditeterna slutade som tur var väl och är resultatet till två underbara barn idag.

IMG_5875IMG_5876

Galna, älskade, underbara ungar! Jag älskar er så så mycket. Tänk vilken resa ni gjort för att komma hit, tänk vilken resa vi gjorde tillsammans de första 9 månaderna av er existens!

Spara

Spara

Magbild, förkyld och lite verkligare

Jag är tyvärr fortfarande förkyld och näsan är alldeles täppt, hostan är där och att prata känns ansträngt. Känns verkligen inget kul nu när det vackra vädret har kommit, speciellt inte eftersom det är jättejobbigt att vara ute när jag är just förkyld. Jag vill egentligen bara ut i det vackra vädret, sätta mig vid badstranden och njuta tills kvällen gör sig påmind. Istället är det att vara förkyld som gäller. Jag är som tur är glad och nöjd med livet ändå!

Jag tänkte även jag skulle visa en bild på hur min mage ser ut. Tog en bild igår i v.4+2 och jag upplever det som att det är så mina mage sätt ut även innan jag blev gravid, så det här är ”startbilden”.

IMG_5863-001

Under dagen har det sjunkit in lite mer att jag är gravid också. Nu är min mens försenad med två dagar och jag kan komma på mig själv att längta och faktiskt förstå lite bättre än igår att det är en bebis där inne. Fortfarande sjukt surrealistisk känsla men ändå lite verkligare än igår.

Spara

Graviditeten v.4+2

Jag tänkte uppdatera lite hur det går med graviditeten. Just nu känns, konstigt nog, allt bara overkligt och jag kan inte fatta att jag är gravid hur mycket jag än stirrar på testen. Igår kväll ville jag ta ett test med CB-digital men precis när jag tagit det såg jag att det var ett sådant test som visar ett plus eller minus på skärmen. Lite smått besviken då jag kände att jag behövde få se dem där orden igen för att kanske kunna smälta in det hela lite mer. Idag när Raven var på väg hem från jobbet så bad jag henom köpa hem ett CB-digital med veckoindikator. Jag tog testet efter att ha hållit mig bara någon timme och det var nog väldans urvattnat också, haha! Svaret jag fick efter vad som kändes som väldigt långa minuter var ”Gravid 2-3”. Det var väldigt skönt att se då det betyder att hormonerna ökar i kroppen. Så här sitter jag med tre test i hand, en av de äldre och de två nyaste och kan inte riktigt fatta att jag är gravid på riktigt. Det kommer faktiskt en livs levande bebis till oss (förhoppningsvis) nästa år.

IMG_5866

Samtidigt känner jag mig nog lite nojig och kanske är det därför jag inte riktigt kan slappna av för att inse vidden av vad testen berättar för mig. Kalla fötter mitt upp i allt kanske? Eller kanske är det så att jag är rädd för allt som inte går vägen? Jag tror att jag blir delvis uppskrämd av familjeliv och det många där har gått igenom. Nu som gravid är det kanske extra viktigt att undvika sådan historier hur verkliga och hemska de än må vara. Det enda jag kan göra är att njuta, hoppas och tro på det jag vet just nu och det är ju att jag är gravid.

Jag har inga symtom att tala om än så länge. Inget som känns annorlunda så sedan innan jag blev gravid. Visst kissar jag ofta men det gjorde jag innan jag blev gravid med och nu har jag ju åkt på en förkylning med halsont också vilket inte gör att jag dricker mindre precis. De första 2-3 dagarna efter jag fått det positiva graviditetstestet så kunde jag känna hur det ibland stack till i livmodern, obehagligt men försvann lika fort som det uppstått. Jag har annars inga symtom som jag direkt kan relatera till graviditeten än så länge.

Innan jag blev gravid med Humlan så blev jag gravid men blödde mycket, fick trots det ett sent plus som slutligen 1 vecka senare var ett minus. Jag fick med andra ord ett tidigt missfall och jag kan inte hjälpa att ibland känna rädsla att en orgasm under den korta graviditeten kan legat till ”skälp” vilket kan bidragit till missfallet. Jag vet att det inte funkar så egentligen och inte tänkte jag där och då på det heller utan det kom strax därefter att det kändes dumt gjort att ha en orgasm som leder till sammandragningar till livmodern när det inte riktigt var som det skulle. Men jag tänkte inte alls på det då och partnern här hemma har sagt till mig flera gånger att var graviditeten så känslig hade det ändå blivit missfall så småningom. Det tror ju jag med men jag kan ändå inte hjälpa att tänka på det ibland. Nu när jag är gravid kommer dem tankarna upp igen, kanske för att jag inte känner mig särskilt gravid? För när jag var gravid med Humlan, första graviditeten efter missfallet, så tänkte jag inte alls på det här. Jag undrar vad som har hänt? Varför är jag så nojig helt plötsligt!? För att ha den biten ur vädret och heller inte behöva bygga upp oro över huruvida en orgasm skulle påverka denna graviditet så var just en orgasm på sin plats. Sagt och gjort! Det känns ju mer i livmodern direkt efteråt då det drar ihop sig men annars har det inte varit några känningar från det. Det är en så befängd rädsla egentligen för jag vet ju att det inte funkar så men av någon anledning har dem tankarna dykt upp nu under denna graviditeten.

Spara

Tre mysiga dagar med gott sällskap

Vi kom tillbaka igår kväll efter att ha spenderat tre dagar hos en vän vi träffat genom sociala medier. Det var första gången vi träffades lite längre och det var otroligt fint att se hur roligt barnen hade tillsammans som även var väldigt nära varandra i åldrarna. Den familjen hade tre barn, det vi förhoppningsvis också kommer ha i mars nästa år! Däremot kan jag erkänna att jag blev lite avskräckt. Nu såg ju deras situation lite annorlunda ut än våran men ja, nog väntar en utmaning allt. Kanske var det bra att få se det också så man är beredd på svårigheterna som kan tänkas komma på ett mer konkret sätt. Jag tror jag påverkades en hel del av träffen däremot och alla samtalen vi hade tillsammans. Det var många tunga samtal och jag antar att jag som gravid påverkas mer än vad jag tror. Jag grät ju idag när vi tittade på Flygplan 2 med äldsta också, haha, så ja nog är det hormoner i omlopp, det ska tilläggas att jag sätt filmen en gång tidigare också.

Under dagarna blev det en och annan grillning, intressanta och djupa samtal, mycket bus från barnen, långpromenad, lekplatshäng och trötta föräldrar framåt kvällskvisten. Det var en lyckad träff och jag hoppas vi kan ses lite längre fram igen! Nedan följer några bilder, varav den första är på de jättegoda veganska hamburgarna vi spontangrillade vid parken.

IMG_5845

IMG_5837

IMG_5836

IMG_5846

En liten 2-åring, grattis på födelsedagen!

Idag firade vi världens finaste lilla 2-åring här hemma. För exakt 1 år sedan låg jag med värkar och var på väg att få ännu en skatt in till våra liv. En liten Humla full av liv, nyfikenhet, intelligens, bus, omtänksamhet och stor fantasi. Humlan ser upp till storebror jättemycket och hon försöker efterlikna honom så mycket hon bara kan, på både gott och ont! Haha! De här 2 åren har gått fort och jag älskar verkligen den här tiden av barnåren. Jag tyckte väldigt mycket om åldern mellan 2-2.5 år med Nyckelpigan också, fortfarande liten men så mycket händer i utvecklingen igen. Många nya ord kommer och de börjar lära sig prata och kommunicera på ett helt nytt vis. Ja, vi har mycket att se fram emot.

IMG_58062

Idag firade vi väldigt enkelt. Vi tog oss tillsammans till badplatsen för att träffa några gamla vänner med jämgamla barn och därefter grillade vi korv med bröd och hamburgare (veganskt då vi är veganer). Sol, bad, god mat och med en liten för väl frisk vindfläkt så tyckte jag ändå det blev jättemysigt! När klockan började närma sig 14:00 så skyndade vi att packa ihop oss så Humlan fick chans att sova lite middag. Jag tog en tur till gymmet och när jag kom hem avnjöt vi av den fantastiska veganska tårtan (som smakade snickersglass!) Raven hade bakat och ställt in i frysen kvällen innan. Supergott var det!

IMG_5819

IMG_5821

På morgonen innan vi tog oss iväg till gymmet fick Humlan och Nyckelpigan var sin present. Vi har valt att båda får var sin present på syskonets födelsedag för att det helt enkelt blir roligare så och presenterna delas upp på så vis. Idag blev det var sin present av praktisk karaktär. Humlan fick ett regnställ hon glatt tog på sig och spatsera runt med här hemma, inget vidare glad när det behövdes tas av för att byta blöjan. Haha! Nyckelpigan var väl mindre glad, såklart, för när man snart fyller 5 år har man börjat få åsikter kring vad som är en rolig present och inte. Haha! Han ville ha en leksak och det förstår jag, istället fick han ett snyggt sätt med kläder. Det är på väg en annan större present i veckan nämligen och det är en trehjuling till Humlan och en cykel med stödhjul och allt till Nyckelpigan. Mormor gör den största (finansiella) insatsen till den presenten och det är ju väldigt skönt att kunna hjälpas åt med de lite dyrare presenterna. För cyklar var jag fast bestämd på att jag ville att de skulle få i år när de fyllde! Det är dags att de får det nu och de skulle även bli väldigt glada. På så vis fick det bli en liten enklare present på självaste födelsedagen den här gången.

Sedan kan jag dela ytterligare en liten bild och som blev en god nyhet på kvällen. Nämligen ett positivt digitalt test som svart på vitt berättar hur det ligger till. Var skönt att få den bekräftelsen! Nu vet jag att HCG-nivåerna har ökat för att kunna ses av digitaltestet i alla fall! Det blev ännu mer verkligt att få se orden ”Gravid 1-2” på testet så jag känner mig alldeles glad, sprallig och har inte kunnat sluta titta på testet! Ja, gravid är jag och idag är det v.3+5!

IMG_5829

Vi reser bort i några dagar nu så då blir det lite tyst i bloggen här men återkommer här så fort vi är tillbaks igen.

Spara

Jag är gravid..!! och hur jag berättade.

Jag är sjukt glad och det sprudlar i hela kroppen. Jag ÄR gravid på riktigt! På morgonen blev jag smått besviken då jag testade med testet från ”bäst på test” igen och Lloyds apoteks egna märke men det var fortfarande streck som var svåra att se på båda. Därför bestämde jag för att på ett lite slugt sätt lägga förslaget att jag skulle gå handla ingredienserna för morgondagens födelsedagsbarn här hemma. Lilla humlan fyller 2 år imorgon! Tanken var att jag skulle ta mig till mataffären där Lloyds apotek ligger i direkt anslutning så jag passade på att köpa samma test som igår som gav betydligt tydligare streck än de andra testen. Efter att ha hållit mig i 3 timmar och bara fuktat mun och läppar under den tiden för att försöka koncentrera kisset så mycket som möjligt så var det dags att testa. Redan innan 3 minuter passerat dyker ett andra streck upp och den här gången blir det även starkare än gårdagens test. Åh, så härligt! Nu kunde jag äntligen få berätta för älskade Raven här hemma.

Vi skulle ta en promenad ner till stan hela familjen för att köpa två små presenter till barnen som de kan öppna på Humlans födelsedag. Jag väntar så tålmodigt det går tills Humlan somnat i vagnen och det bara är Nyckelpigan som är vaken. Jag ger först en liten ask till Raven där hen hittar en trollslända i form av ett smycke, därefter får hen ett litet kort med två trollsländor på där det står ”Jag är på väg…”. Det blir ett stort leende när hen ser det lilla smycket och Raven sa att när hen fick öppna kortet då fick hen bekräftat vad hen misstänkt. Vi kramas och mycket kärlek och stora leenden utbytes! Nyckelpigan tittar lite frågande vad som händer där bakom vagnen. Haha! Till sist får Raven det inslagna graviditetstestet där jag får responsen ”Åh men det är ju jätte tydligt”. Fler kramar utbytes! Det blev en fin stund. Raven undrade om vi skulle berätta för Nyckelpigan men jag tyckte det kändes lite för tidigt, bättre att berätta längre fram när vi även fått bekräftat att allt ser väl ut.

IMG_5794

IMG_5795

IMG_5802

Jag är väldigt nöjd med sättet jag fick berätta om pluset och förhoppningsvis överraskade jag även Raven lite grann. Nu håller jag tummar och tår för allt vad jag är värd på att denna graviditet går fortsatt bra och att vi har ett BF (=beräknad förlossnings) datum att se fram emot den 28 mars. Idag är jag i v. 3+4 med andra ord. Fortfarande väldigt tidigt!

Spara

Spara

Kan det verkligen vara ett…?

Ja, idag testade jag då. ÄL +10 och jag tänkte verkligen att nu kommer jag bli besviken och jag vred och vände på det där testet från bäst i test, med 10miu/ml känslighet. Till slut ser jag någonting skymta men är väldigt osäker om det är skuggan där teststrecket ska sitta. Men ändå kan jag liksom inte släppa tanken och jag tar bilder på det jag ser och ja visst syns det något där. Jag väljer att bryta upp testet för att titta mer och det ser ungefär likadant ut men lite lättare att se än genom plastrutan. Två timmar senare provar jag att testa igen efter att ha hållit mig ca 2 timmar och tror inte jag ska få upp något denna gång men jo något är där igen, ännu lite svagare men fortfarande synligt. Det syns nästan inte alls på bild om man inte vet vart strecket ska sitta, ändå är det några som kan se det när jag frågar på familjeliv, där jag hänger en hel del nu när det planeras ett barn till. Kändes skönt att veta att jag inte hallucinerar och att det inte bara är önsketänkande och att jag i och med det ser synvillor, haha!

Lite senare på dagen så är vi ute på en promenad för att få Humlan att somna i vagnen och passar då på att gå till affären och handlar lite onyttigheter inför kvällen (ja, nä det går inget vidare med sockerstoppet just nu) och jag kilar även in till apoteket och köper två test. Ett ”Predictor early” och ett ”Lloyds graviditetstest” som var Lloyds apoteks egna märke. När jag kommer hem efter att ha hållit mig ca 3 timmar kan jag inte hjälpa att ta ytterligare ett test, då Predictor early som mäter 12,5 miu/ml. Lite misstänksam till hur resultatet ska bli då jag vare sig hållit mig länge och detta test inte är lika känsligt som de jag använde på morgonen. Ändå så ser jag inom 3 minuter ett andra streck visa sig till vänster om graviditetstestet. Detta mycket tydligare än det på morgonen och det ser tydligt rosa ut. Jag blir alldeles bubblig i magen, jag kan inte riktigt fatta det..! Kan det verkligen vara sant? Är det verkligen ett…?

IMG_5792

Jag vågar inte säga det högt än, det ser utan tvekan ut så om än väldigt tidigt och svagt streck så är det ändå ett streck! Men jag får vänta till imorgon och jag hoppas för allt vad jag är värd att det där extra strecket är tydligare imorgon så att jag kan överraska Raven här hemma med en väldigt efterlängtad och glad nyhet. Hen skulle bli så himla glad, Raven har längtat längre än mig efter en bebis medan jag själv började känna mig redo för ca 2 månader sedan att börja försöka få till en liten trea. Åh vad jag verkligen hoppas att det är ett plus och även att det pluset kan få bli ett älskat litet barn som får anlända tryggt till oss.

Imorgon gäller det

Nu är det några timmar kvar av ÄL+9 och imorgon träder vi in i ÄL+10. Jag har bestämt mig för att rucka på min testning med 1 dag och imorgon på morgonen ska jag alltså testa. Känner mig sjukt nervig.. men försöker att inte tänka på det för mycket för det blir liksom kortslutning i hela kroppen istället då. Stressar upp mig i onödan över något jag inte kan göra så mycket åt ändå.

Imorgon alltså på ÄL+10 sker första testningen och tyvärr tror jag inte att jag kommer kunna undvika att bli besviken för tror inte alls det är stor chans att det är positivt. Jag har fortfarande inga speciella tecken på att någon graviditet skulle vara på G, samtidigt är jag inte så ledsen över att faktiskt inte må rent ut sagt skit som jag gjorde mot slutet av förra menscykeln. Gravid eller ej så är det inget kul att må så även om jag kan tycka att det är värt det att må så för att vara gravid men det är en annan femma. Förra cykeln mådde jag ju så och var inte gravid så helt klart ovärt det, haha!

Ikväll känner jag mig trött, blev en riktigt sen kväll igår så hade väl ändå tänkt lägga mig inom någon slags snar framtid. Imorgon gryr dag 25 i denna menscykel fram så om inte en graviditet är resultatet av denna månadens försök så är åtminstone snart mensen här med en ny månads försök på köpet. Jag kommer dock utan tvekan att bli besviken även denna månad om det inte blir ett plus på stickan och imorgon med för den delen om graviditetstestet visar negativt, trots att det är på BIM -5 och det inte är särskilt stor chans att plussa som gravid ändå vid den tiden.

Men ja imorgon fredag provar vi och hoppas att jag dragit en vinstlott helt enkelt!

ÄL+7 och när morgonen gryr bara 3 dagar kvar

Nu är det mitt i natten och trots att klockan passerat 00:00 är jag i mitt huvud kvar på att idag är det och har varit ÄL+7, precis en vecka sedan ägglossning! Imorgon eller åtminstone efter en god natts sömn kan jag vakna upp till ÄL+8. Det känns helknasigt att det ändå är dem dagarna jag börjar komma upp i nu och att det inte är lång tid kvar tills jag ska testa. 4 dagar kvar och när jag slår upp ögonen på morgonen är det bara 3 dagar kvar. Helt sanslöst men så sjukt pirrigt samtidigt!

Däremot försöker jag att inte ställa in mig på allt för mycket. Har inte några känningar alls skulle jag vilja säga och jag har ju känt på både sekret och livmodertappen varje dag, även sedan efter ägglossningen passerat. Just nu så är den väldigt hårt sluten och fast (i konsistens) livmodertappen. Den brukar ju vara lågt placerad och fast innan mensen, enligt ”standardmåtten”, även om mensen är en vecka bort. Sedan vet jag med mig att känna på tappen inte är något bra sätt att veta huruvida man är gravid eller ej men kan inte hjälpa att det får mig att känna mig lite missmodig. Försöker såklart att inte lägga allt för mycket värde på livmodertappens position dock! Symtom gick ju inget bra alls att analysera förra menscykeln så där vågar jag inte och vill inte ens känna efter, tappen känns mer pålitlig då liksom. Haha! Den sitter ju där den sitter oavsett hur mycket jag försöker känna efter. Jag kollar bara tappen och sekretet en gång per dag och då ganska sent på kvällen/natten. Glöm inte det om ni kollar på tappen att det är väldigt viktigt att ni känner efter den vid samma tidpunkt och i samma position varje gång. Annars blir verkligen inte resultaten rättvisande. Min tapp sitter inte alls på samma ställe eller känns likadan om jag kollar mitt på dagen t.ex.

Det känns lite spännande att tänka att på ÄL+8, som bara är några timmar bort, har de flesta ägg bäddat in sig i livmoderväggen. I mitt huvud hjälper det att tänka på dem här stegen som sker och ungefär när dem sker. Då känns det som om det går framåt på något vis, åtminstone känns det som en tröst och tidsfördriv för denna cykel. Om det blir ytterligare en cykel får vi väl se vad jag kan tänkas hitta på för att få tiden att fördrivas på den, kanske funkar samma igen, vi får se.